Corto Maltese i Etiopien - Hugo Pratt

Först av allt, hatten av för Kolik förlag som ger ut detta, hoppas det blir mer. Detta album har det redan sagts en del om men jag känner att jag har lite att tillägga, om detta album och om Hugo Pratt i allmänhet. Jag har tidigare sagt nåt i stil med att Pratt är världens bästa serietecknare. Jag tar tillbaks det. Han är världens bästa tecknare helt enkelt, alla andra är idioter, blinda idioter i jämförelse. Så, då va det sagt. Här känns det på sin plats att komma med två rättelser av dumheter som andra hävt ur sej. Dels fanns det en recension i Bild & Bubbla nyligen där den som recenserat dillade nåt om att Pratts stil blev mer och mer slarvig med åren. Alltså... (jag känner att nån måste bemöta detta nånstans i vårt land, ansvaret blir mitt så länge)... den som tycker att Pratts stil blir slarvigare med åren läser illa och ser inte va som faktiskt händer, att den blir mer och mer förenklad med åren. Det har inte ett skit med slarv att göra. Minns inte vem som skrev det och är inte tillräckligt intresserad av vederbörande för att leta upp tidningen och kolla men allvarligt talat, skäms för helvete! En annan sak som irriterar mej är hur man vid olika tillfällen, bland annat i förordet till den svenska utgåvan av Balladen om det salta havet pratar om hur snabb Pratt va med sin "våta tuschpensel". Pratt ritade nästan uteslutande med en helt vanlig filtpenna under senare hälften av sin karriär. Tittar man lite ser man det, pensellinjer blir helt annorlunda. Så, där har vi det, världens läckraste linje, gjord med en vanlig spritpenna. Finns underbara klipp på Hugo Pratt när han sitter och målar som man kan hitta på tuben. Han bara kör! Penna eller pensel spelar ingen roll, han bara öser. Nå, över till själva albumet. Det kommer väl ungefär i mitten av alla Cortos äverntyr, jag har dålig koll för det är lite svårt från en svensk horisont då det finns så oerhört lite att tillgå och man inte kan få nån som helst kronologi. Corto är alltså i Etiopien i dessa äventyr, sjunger i minaret, räddar den sköna Fala Mariam och ser febersyner (och en massa annat). Han visar en hårdare sida här, ibland nästan lite chockerande. Som när han slänger kokhet soppa i ansiktet på mannen som rövat bort den sköna Fala Mariam. Denna svenska utgåva är färglagd. Det är en ok färgläggning men den svartvita är snyggare. Det är så med Hugo Pratt, dom svartvita teckningarna antyder fler färger än dom senare gör som färglagda, det är märkligt men sant. Allt som funnits av Hugo Pratt i Sverige har utgivits av Carlsen fram tills nu då Kolik förlag gjorde denna kutlurgärning. Kan ingen ge dom Nobelpriset för det? Snälla, snälla ni på Kolik, ge ut mer! Köpte detta album åt morsan nyligen, eftersom jag har den i sin ännu snyggare svartvita version (på engelska!) men kände att jag ändå ville stötta förlaget. Jag uppmanar alla andra att göra likadant!